Det där ansiktet

Efter att ha tagit mig mer än halvvägs genom Pengar av Benedictsson känner jag en viss utmattning av hennes fokus på att beskriva ansikten, de ges stort utrymme (jag analyserar). Boken i sig är dialogig, vilket jag också tycker är lite besvärligt, men med kort och koncist berättande, som jag verkligen gillar, och så dessa beskrivningar av ansikten som då sticker ut, speciellt huvudpersonens ansikte beskrivs flera gånger. Å andra sidan är kanske detta fokus berättigat då en del, eller mycket, handlar om utseende - skönhet och fulhet.
Writer's Digest tycker jag är väldigt behjälplig när det kommer till sådant här. Bland annat skriver de:

Select physical details carefully, choosing only those that create the strongest, most revealing impression.One well-chosen physical trait, item of clothing, or idiosyncratic mannerism can reveal character more effectively than a dozen random images. When I write about my grandmother, I usually focus on her strong, jutting chin—not only because it was her most dominant feature but also because it suggests her stubbornness and determination. When I write about Uncle Leland, I describe the wandering eye that gave him a perpetually distracted look, as if only his body was present. His spirit, it seemed, had already left on some journey he’d glimpsed peripherally, a place the rest of us were unable to see. As you describe real-life characters, zero in on distinguishing characteristics that reveal personality: gnarled, arthritic hands always busy at some task; a habit of covering her mouth each time a giggle rises up; a lopsided swagger as he makes his way to the horse barn; the scent of coconut suntan oil, cigarettes, and leather each time she sashays past your chair.

Jag kan tycka att det är precis lika viktigt att tänka på vad man utelämnar som vad man beskriver.
Ibland kan jag få för mig att fundamentala saker, som ålder tex blir onödigt. Det kanske räcker med att beskriva något i ett ansikte, en kropp eller något som personen gör som relateras till högre eller lägre ålder. Man ska inte ösa på med information. I Benedictssons fall redogör hon för nästan hela ansiktet. Det rör pannan, hakan, munnen, näsan, ögonen, håret. Men kanske ska man också komma ihåg att mycket av vår attityd, vårt humör och våra tankar speglas i våra ansikten. Hur vill du ha det? Vill du ha en tydlig redogörelse för hur en karaktär ser ut när du läser?