Färdigläst - Pengar av Benedictsson. Vid åtminstone två tillfällen noterade jag att hon öppnade ett kapitel eller en scen med att öppna en fysisk dörr, och avslutade ett kapitel med att blåsa ut ett ljus.
Det är symboliska och starka scener, som jag själv märkt av i mitt skrivande och tänkt "gud, vad bra det blev." Kanske är det alltför vanligt, klyschigt? Säkert finns det fler exempel på det här.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
Efter att ha tagit mig mer än halvvägs genom Pengar av Benedictsson känner jag en viss utmattning av hennes fokus på a tt beskriva ansikten...
-
Färdigläst Den svavelgula himlen. Jag kan ju säga att jag inte hade läst ut den om jag inte hade tyckt något var bra med den, men det var al...
-
Efter att ha läst En piga bland pigor, läste jag med viss förvåning, Årstafruns dolda dagböcker. Den senare är förvisso inte skriven ur ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar