Att öppna en dörr eller blåsa ut ett ljus

Färdigläst - Pengar av Benedictsson. Vid åtminstone två tillfällen noterade jag att hon öppnade ett kapitel eller en scen med att öppna en fysisk dörr, och avslutade ett kapitel med att blåsa ut ett ljus.
Det är symboliska och starka scener, som jag själv märkt av i mitt skrivande och tänkt "gud, vad bra det blev." Kanske är det alltför vanligt, klyschigt? Säkert finns det fler exempel på det här.

Det där ansiktet

Efter att ha tagit mig mer än halvvägs genom Pengar av Benedictsson känner jag en viss utmattning av hennes fokus på att beskriva ansikten, de ges stort utrymme (jag analyserar). Boken i sig är dialogig, vilket jag också tycker är lite besvärligt, men med kort och koncist berättande, som jag verkligen gillar, och så dessa beskrivningar av ansikten som då sticker ut, speciellt huvudpersonens ansikte beskrivs flera gånger. Å andra sidan är kanske detta fokus berättigat då en del, eller mycket, handlar om utseende - skönhet och fulhet.
Writer's Digest tycker jag är väldigt behjälplig när det kommer till sådant här. Bland annat skriver de:

Select physical details carefully, choosing only those that create the strongest, most revealing impression.One well-chosen physical trait, item of clothing, or idiosyncratic mannerism can reveal character more effectively than a dozen random images. When I write about my grandmother, I usually focus on her strong, jutting chin—not only because it was her most dominant feature but also because it suggests her stubbornness and determination. When I write about Uncle Leland, I describe the wandering eye that gave him a perpetually distracted look, as if only his body was present. His spirit, it seemed, had already left on some journey he’d glimpsed peripherally, a place the rest of us were unable to see. As you describe real-life characters, zero in on distinguishing characteristics that reveal personality: gnarled, arthritic hands always busy at some task; a habit of covering her mouth each time a giggle rises up; a lopsided swagger as he makes his way to the horse barn; the scent of coconut suntan oil, cigarettes, and leather each time she sashays past your chair.